sår, relationer och blod
det är äckligt, det kletar ner kompressen och det stramar som attans när jag vaknar på morgonen och ska ställa ned mina fossingar. Att ha sår ovanför hälsenan är inget att rekommendera med tanke på det strama skinnet. Imorse ville jag bara skrika, faaaan! Hoppa runt på ett ben med grummliga ögon. Höll dessutom på att svimma imorse inne på toan - läskigt! Hatar sånt... som tur var gick det över och jag har mått hyffsat idag på jobbet. Men min fot däremot är inget att leka med...
Hade min premiär igår, gav 4,5 dl blod till sveriges behövande. Riktig god gärning! Trevliga är dom där också plus att man får dricka undertiden, macka och fika efteråt. Och en present :D valde en t-shirt som var as tuff. Fick dessutom en annan tröja pga att jag var första gångs givare och en tialott, vann 10 kr. Alltid något! Hann med en runda med T på stan med sallad och en liten koll på lägenheten, skoj att se! Vi smög oss in och kikade på hur den ser ut så här långt. Börjar få känsla för hur det kommer att se ut = nice! Läääängtar så tills vi flyttar....
Har hunnit med att träffa ganska många gamla kompisar nu på sista tiden - men ja jag vet inte. Träffar ju en tjej varje dag på jobbet som jag känt sen dagis och vi kommer ju bra överens :) Men i övrigt....? Kanske man bara är konstig och därför har svårt att få den där kontakten som man drömmer om. Typ sånna kompisrelationer som man ser på tv där tjejer gör allt för varann och hänger ihop i vått o torrt. Kanske man vill för mkt!? Eller kanske bara inkompetent på det sociala planet... ah jag vet inte. Jag är bara trött på att vara den som hör av sig, den som söker och den som vill träffas. Är så jäkla mycket lättare att umgås med personer som hör av sig till mig minst lika mycket som jag gör... vilket inte händer ofta. Tror de enda som gör det är en tjej jag känt genom jobbet sen 2005 och Henrik, min klippa, som hängt med mig sen gymnasiet. Ja jag ska väl vara glad att jag har några alls, men ibland vill man ha någon som man kan snacka allt och inget med utan att det känns tillgjort eller fel... vet inte om fler har samma problem eller om jag är den enda som inte har sånna kompisar!?
Hade min premiär igår, gav 4,5 dl blod till sveriges behövande. Riktig god gärning! Trevliga är dom där också plus att man får dricka undertiden, macka och fika efteråt. Och en present :D valde en t-shirt som var as tuff. Fick dessutom en annan tröja pga att jag var första gångs givare och en tialott, vann 10 kr. Alltid något! Hann med en runda med T på stan med sallad och en liten koll på lägenheten, skoj att se! Vi smög oss in och kikade på hur den ser ut så här långt. Börjar få känsla för hur det kommer att se ut = nice! Läääängtar så tills vi flyttar....
Har hunnit med att träffa ganska många gamla kompisar nu på sista tiden - men ja jag vet inte. Träffar ju en tjej varje dag på jobbet som jag känt sen dagis och vi kommer ju bra överens :) Men i övrigt....? Kanske man bara är konstig och därför har svårt att få den där kontakten som man drömmer om. Typ sånna kompisrelationer som man ser på tv där tjejer gör allt för varann och hänger ihop i vått o torrt. Kanske man vill för mkt!? Eller kanske bara inkompetent på det sociala planet... ah jag vet inte. Jag är bara trött på att vara den som hör av sig, den som söker och den som vill träffas. Är så jäkla mycket lättare att umgås med personer som hör av sig till mig minst lika mycket som jag gör... vilket inte händer ofta. Tror de enda som gör det är en tjej jag känt genom jobbet sen 2005 och Henrik, min klippa, som hängt med mig sen gymnasiet. Ja jag ska väl vara glad att jag har några alls, men ibland vill man ha någon som man kan snacka allt och inget med utan att det känns tillgjort eller fel... vet inte om fler har samma problem eller om jag är den enda som inte har sånna kompisar!?
Kommentarer
Trackback
