mardrömmar och kärlek
allting utspelade sig kring ett hus. Jag minns att jag går ut ur en bil mot detta hus och hur jag ser i ögonvrån att en man kommer gåendes mot mitt håll. Jag känner inte igenom honom då och inte förren jag skyndar mig in i huset och stänger en konstig glasdörr bakom mig - så ser jag vem det är. Det är ju Love! Vad har jag gjort? Han ser så arg ut, usch rikigt läskig! Jag försöker i panik få igen låset på den dumma dörren. Tydligen så går den att flytta framåt och bakåt som i en vagn - när man väl fått igen det konstiga låset. Jag hör hur Love säger med elak röst - Jag vet allt hur jag ska få upp den här dörren, vänta du bara. Med fummliga fingrar får jag tillslut igen dörren och rusar in i det stora rummet - som är omgett av stora fönster - läskigt! Jag släcker ner för att kunna krypa runt i rummet utan att han ska se mig. Han står fortfarande vid dörren - sådär läskigt med pannan och händerna mot glaset - blicken sökandes efter mig i rummet. Helt plötsligt så kan han tydligen skapa illusioner av sig sjäv inne i huset och han dyker upp mitt i trappen när jag gjorde ett försök i att fly undan hans onda blickar.... Allting slutar raskt med att jag slänger mig mot den där illsionen av honom och skriker - DU ÄR INTE PÅ RIKTIGT!
Med paniken i kroppen och pulsen dundrandes vaknar jag upp i ett ryck - inser snabbt att allting var en dröm och slänger en snabb blick mot Love. Inte skulle han vara så dum mot mig, varför drömmer jag så dumma saker???
Riktigt obehagligt sånt där, tur att man inte drömmer mardrömmar alltför ofta!
Nog om det.... vakna i alla fall tillslut,var ingen större idé att somna om. Bestämmer mig för att trottsa blåsten och beger mig ut på en promenad. 50 minuter senare kommer jag tillbaka och finner Love ståendes med moppen i högsta hugg - så söt!
Jag fixar i ordning frukost och vi sitter en stund - passar på att gå igenom de tapeter som vi har att välja mellan till lägenheten. Svårt det där! Ska nog snart åka till sis och kolla vad hon tycker. :D Sen får jag hoppas att det blir den kasslerpaj som jag tänkt - kanske ska göra gratäng av resten så att han får matlådor till veckan....
Jag minns så väl känslan när det händer - magen knyter sig, ständig ångest och viljan att bara få veta. Det är det värsta som finns, att inte veta vad den man älskar vill och känner. Jag förstår din ångest och jag minns det som igår när jag och Love var i samma sitts. Vi redde kanske inte ut det då, men det blev vi tillslut ändå och det är det jag tror man får köra på. Är det menat att det ska vara så händer det, oavsett vad man gjort eller vad man gör. Men det är inte roligt tills dess och man får gå många turer innan man kommer dit - många tårar kommer att rinna, kilon kommer att rasa och magen kommer att pajja. Tro mig, jag vet! Det bästa man kan göra under tiden är att nyttja sina kompisar, passa på att ha kul och festa gärnet. Man kommer inte må bättre av att sitta hemma under täcket - har provat det och vet att det inte hjälper! Men självklart är det inget som säger att man måste strula runt för det - det löser absolut ingenting! Det vet jag också...
Jag lider med dig och jag hoppas att allting kommer att lösa sig - du som hade sådan framtidstro på er två - nu är allt bara smulor... Du vet, likväl som jag, att det finns fler. Men det är jobbigt att återigen gå igenom samma veva, när man redan nu känner sig redo för allt det som kan ta år att bygga upp igen med en ny...
Livet är inte alltid rättvist men vi kan hoppas på att det är barmhärtigt mot oss....
Med paniken i kroppen och pulsen dundrandes vaknar jag upp i ett ryck - inser snabbt att allting var en dröm och slänger en snabb blick mot Love. Inte skulle han vara så dum mot mig, varför drömmer jag så dumma saker???
Riktigt obehagligt sånt där, tur att man inte drömmer mardrömmar alltför ofta!
Nog om det.... vakna i alla fall tillslut,var ingen större idé att somna om. Bestämmer mig för att trottsa blåsten och beger mig ut på en promenad. 50 minuter senare kommer jag tillbaka och finner Love ståendes med moppen i högsta hugg - så söt!
Jag fixar i ordning frukost och vi sitter en stund - passar på att gå igenom de tapeter som vi har att välja mellan till lägenheten. Svårt det där! Ska nog snart åka till sis och kolla vad hon tycker. :D Sen får jag hoppas att det blir den kasslerpaj som jag tänkt - kanske ska göra gratäng av resten så att han får matlådor till veckan....
Jag minns så väl känslan när det händer - magen knyter sig, ständig ångest och viljan att bara få veta. Det är det värsta som finns, att inte veta vad den man älskar vill och känner. Jag förstår din ångest och jag minns det som igår när jag och Love var i samma sitts. Vi redde kanske inte ut det då, men det blev vi tillslut ändå och det är det jag tror man får köra på. Är det menat att det ska vara så händer det, oavsett vad man gjort eller vad man gör. Men det är inte roligt tills dess och man får gå många turer innan man kommer dit - många tårar kommer att rinna, kilon kommer att rasa och magen kommer att pajja. Tro mig, jag vet! Det bästa man kan göra under tiden är att nyttja sina kompisar, passa på att ha kul och festa gärnet. Man kommer inte må bättre av att sitta hemma under täcket - har provat det och vet att det inte hjälper! Men självklart är det inget som säger att man måste strula runt för det - det löser absolut ingenting! Det vet jag också...
Jag lider med dig och jag hoppas att allting kommer att lösa sig - du som hade sådan framtidstro på er två - nu är allt bara smulor... Du vet, likväl som jag, att det finns fler. Men det är jobbigt att återigen gå igenom samma veva, när man redan nu känner sig redo för allt det som kan ta år att bygga upp igen med en ny...
Livet är inte alltid rättvist men vi kan hoppas på att det är barmhärtigt mot oss....
Kommentarer
Trackback
