feminist, javisst...?
nu inför det kommande jobbet märker man vissa skillnader. Fick en kommentar ang alla de resor som jobbet innebär:
- Ja men det där jobbet fungerar ju bara nu, sen när ni får barn kan du ju inte åka runt överallt.
Ställd men ändå paff kontrar jag med att
-Jo visst vi ska ju inte ha barn inom ett år men jag tror att det skulle ha fungerat minst lika bra att åka senare när barnet blivit lite äldre. Varför skulle jag inte kunna åka?
- Ja, (drog ett exempel på någon bekant) Hon åkte runt överallt när hennes barn var små och ja det kanske är därför som de är som de är. Tror bara att det inte kommer kännas bra att inte vara hemma.
- Men vaddå, (smått irriterad över den gamla synen på hur man ska vara) min systers man var borta större delen av deras första barns uppväxt och likaså min grannes man som fortfarande är borta måndag-torsdag varje vecka trotts att de har barn nummer två nu. Då är det ingen som ifrågasätter om de kanske borde hålla sig hemma mer för barnens skull....?
Så fortsatte diskussionen och ja vi kom nog inte så långt.
Men åh, jag behöver väl inte vara tokfeminist för att tycka att båda föräldrarna ska vara hemma lika mycket hos barnet och att jag, precis som Love, har rätt att resa bort ibland under veckorna???
Förstår inte vad skillnaden är? barnet mår väl lika dåligt av att pappan är borta som att mamman är det? dessutom tror jag att det bara skulle vara bra för min del - då jag som nybliven mamma säkert kommer vara oerhört överbeskyddande och ha svårt för att släppa ifrån mig barnet i någon annans ansvar. Att då lämna över det helt och hållet till Love ibland tror jag bara skulle hjälpa mig och även honom för att få en chans i att också hjälpa och sköta.
Herregud, jag trodde världen kommit längre än så....?
- Ja men det där jobbet fungerar ju bara nu, sen när ni får barn kan du ju inte åka runt överallt.
Ställd men ändå paff kontrar jag med att
-Jo visst vi ska ju inte ha barn inom ett år men jag tror att det skulle ha fungerat minst lika bra att åka senare när barnet blivit lite äldre. Varför skulle jag inte kunna åka?
- Ja, (drog ett exempel på någon bekant) Hon åkte runt överallt när hennes barn var små och ja det kanske är därför som de är som de är. Tror bara att det inte kommer kännas bra att inte vara hemma.
- Men vaddå, (smått irriterad över den gamla synen på hur man ska vara) min systers man var borta större delen av deras första barns uppväxt och likaså min grannes man som fortfarande är borta måndag-torsdag varje vecka trotts att de har barn nummer två nu. Då är det ingen som ifrågasätter om de kanske borde hålla sig hemma mer för barnens skull....?
Så fortsatte diskussionen och ja vi kom nog inte så långt.
Men åh, jag behöver väl inte vara tokfeminist för att tycka att båda föräldrarna ska vara hemma lika mycket hos barnet och att jag, precis som Love, har rätt att resa bort ibland under veckorna???
Förstår inte vad skillnaden är? barnet mår väl lika dåligt av att pappan är borta som att mamman är det? dessutom tror jag att det bara skulle vara bra för min del - då jag som nybliven mamma säkert kommer vara oerhört överbeskyddande och ha svårt för att släppa ifrån mig barnet i någon annans ansvar. Att då lämna över det helt och hållet till Love ibland tror jag bara skulle hjälpa mig och även honom för att få en chans i att också hjälpa och sköta.
Herregud, jag trodde världen kommit längre än så....?
Kommentarer
Trackback
