elin

förstår mig inte på dagens krav på att vara social. Egentligen har det ingenting med personligheten att göra utan allt beror på vad man har i handen. Oavsett om man avstår från antingen kaffe eller alkohol - helt sjukt! - så måste man följa sin avböjelse med en väldigt grundlig och fullt täckande förklaring till varför. Räcker det inte med, nej tack jag känner inte för det? Eller nej, jag tycker inte om kaffe? Tro inte det, då är man genast osocial och till och med tråkig - spekulationer som graviditet blandat med att man fortfarande är ett barn dyker upp titt som tätt. Hallå? Får man inte ta hand om sin kropp och välja vad man ska stoppa i den utan att bli ifrågasatt - är faktiskt chockad att dessa saker som ändå i slutändan inte alltid har de bästa bieffekterna förutsätts nyttjas av varje människa som på något sätt vill ha ett socialt liv.

Som t.ex. kaffe. Har aldrig tyckt om smaken av kaffe och har därför inte sett vittsen med att TVINGA mig till att börja dricka det. Inte ens med x antal sockerbitar och majoriteten mjölk. Vad är det för idé då? När man ändå försöker dölja kaffesmaken med något annat som jag idag försöker göra mitt bästa i att undvika - socker - varför ska jag utsätta mig för detta och kanske tvinga fram ett beroende som jag tror många kaffedrickare idag kan vittna om. Vet många på jobbet som dricker ett antal koppar kaffe per dag - och det kaffet tycker de inte ens är gott! - för att hålla sig vakna som de uttrycker sig. Är det ett sånt tillstånd man ska sträva efter? Bara för att bli social? Nej tack, då dricker jag hellre saft eller annat som smakar gott från första början - för hur många tvingar sig till att tycka om någonting som de i första försöket inte tyckte om över huvudtaget?

Men sen har vi ju alkoholen - något som jag inte kan förneka är gott, för det är det! Men då jag återigen vill komma iform känns det som att jag vill välja mina helger. Och att dricka vin eller annat varje vecka känner inte jag är att prioritera, något som inte alla förstår. - Men vaddå? Inte ens ett glas vin till maten? Öhm nää eftersom jag aldrig gjort det tidigare så finns inte det behovet hos mig. Återigen -  ska man sträva efter ett MÅSTE? Är det så man vill ha det? Jag måste ha ett glas vin till maten, jag måste ha en kaffe till fikat? Är det inte roligare att tänka - idag känner jag för att ta ett glas vin för att jag tycker om det? Nej man måste... för så ser det sociala livet ut idag. Vad blir här näst? Måste man börja röka för att kunna vara social!?

JAG TÄNKER DÅ INTE FALLA FÖR GRUPPTRYCKET!