9 km!
jag klarat! Ja fy sjutton - vet inte vad som är bäst: att jag klarade 9 km eller att jag tog mig runt 3 varv utan att dö av ångest (hatar att jogga varv efter varv...) Tror detta var en brytpunkt för mig att både jogga längre än tidigare och samtidigt pressa mig till att köra ett varv till trots uttråkheten. STORT GRATTIS TILL MIG! Jag log de sista 400 m bara för jag var sååå nöjd!
Nu värker hela min kropp och jag ska slänga mig i säng illa kvickt för att få tillräcklig sömn att kunna gå upp imorgon kl 5.... *zzz*
En annan sak:
Har precis skällt på min mor. Blir så trött och tycker grymt synd om henne... Hon lovade att göra en sak åt mig idag (precis som hon gjort till förrgår men inte hann...) Och trots att hon skulle komma hem tidigare idag så har hon hållt på i ett sen hon kom hem. Städa, plocka, tvätt, laga mat, skjutsa min bror, göra läxor med min bror, hämta min bror och sedan få honom i säng... Hm vart är min far? Ska man ha så fullt upp att man inte hinner sätta sig ned en enda gång på en hel eftermiddag??? Är det så man vill ha det... inte strävar jag mot en sådan vardag - då skjuter jag migsjälv... dessvärre kanske man kan likställa min eftermiddag med att det är fullt upp men de flesta sakerna som jag gör är för min egen skull. Inte för att hålla ordning på hemmet och serva resten - vi hjälps ju åt! O städa - visst de har katter, men varför ska det vara hon som tar fram dammsugaren varje eftermiddag och dammsuger hela undervåningen för att det ska vara drägligt??? Likaså ska de invänta henne varje dag för att få mat på bordet? för så är det idag och jag tycker SÅ synd om min mamma - tyvärr yttrade det sig så att jag skällde på henne istället för att jag blev så irriterad över att hon återigen inte hunnit med det jag bad henne om... En sak som jag ångrar just nu - men jag vet, tack vare alla de gånger jag påpekat detta - att det inte kommer att ändras. Men ah jag älskar min familj, dock önskar jag att de inte väljer att stressa ihjäl sig i förtid... puss!
Nu värker hela min kropp och jag ska slänga mig i säng illa kvickt för att få tillräcklig sömn att kunna gå upp imorgon kl 5.... *zzz*
En annan sak:
Har precis skällt på min mor. Blir så trött och tycker grymt synd om henne... Hon lovade att göra en sak åt mig idag (precis som hon gjort till förrgår men inte hann...) Och trots att hon skulle komma hem tidigare idag så har hon hållt på i ett sen hon kom hem. Städa, plocka, tvätt, laga mat, skjutsa min bror, göra läxor med min bror, hämta min bror och sedan få honom i säng... Hm vart är min far? Ska man ha så fullt upp att man inte hinner sätta sig ned en enda gång på en hel eftermiddag??? Är det så man vill ha det... inte strävar jag mot en sådan vardag - då skjuter jag migsjälv... dessvärre kanske man kan likställa min eftermiddag med att det är fullt upp men de flesta sakerna som jag gör är för min egen skull. Inte för att hålla ordning på hemmet och serva resten - vi hjälps ju åt! O städa - visst de har katter, men varför ska det vara hon som tar fram dammsugaren varje eftermiddag och dammsuger hela undervåningen för att det ska vara drägligt??? Likaså ska de invänta henne varje dag för att få mat på bordet? för så är det idag och jag tycker SÅ synd om min mamma - tyvärr yttrade det sig så att jag skällde på henne istället för att jag blev så irriterad över att hon återigen inte hunnit med det jag bad henne om... En sak som jag ångrar just nu - men jag vet, tack vare alla de gånger jag påpekat detta - att det inte kommer att ändras. Men ah jag älskar min familj, dock önskar jag att de inte väljer att stressa ihjäl sig i förtid... puss!
Kommentarer
Trackback
